Inget blod, en del svett och massa tårar.
Publicerat den

Under min tid här i USA har jag såklart utvecklats mycket som individ. Jag ahr fått ta mycket ansvar och lärt mig att hantera känslor internt utan att bolla de med andra. Det har även gjort att jag blivit mer blödig eller känslosam. Jag känner mer och mer hur mycket jag älskar mina föräldrar och hur mycket jag behöver dem. Det har hänt flera gånger att tanken på att om något skulle hända dem hade jag inte vetat vad jag skulle gjort. Jag har nära till gråt när det gäller att förlora någon. Det har antagligen att göra med att jag lämnade mitt svenska liv bakom mig och reste iväg på egen hand. Idag när jag skypeade med mina föräldrar fick jag reda på att min Morfar dog i söndags. Det var jobbigt att höra, speciellt eftersom vi hade senior night ikväll. Det innebär att vi hade vår sista hemmamatch och de hyllar the seniors. Igår kväll fick vi se en film de hade gjort till oss och då började jag och hela laget storböla. När jag fick reda på det med morfar började jag såklart också gråta. Jag började även gråta när vi (seniors) walked out och fick blommor innan matchen. Vi förlorade matchen och när jag kom hem kunde jag inte hålla inne gråten. Jag har ju bytt värdfamilj vilket har gjort att jag är mer skör. Jag gillar min nya familj så mycket bättre men det är ändå jobbigt aatt ställa om sig och försöka passa in i en ny familj. Mycket gråt men jag på väg uppåt. Jag tänker njuta av tiden jag har kvar här i USA så att det blir det bästa året i mitt liv.
En sak jag önskar jag kunde göra är att gå på min morfars begravning. Det hade betytt SÅ mycket men jag tror inte det funkar.
 
Drömmen du aldrig drömt.






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?